Jag har varken tagit semester eller trillat av pinn:)...
Men tiden ruuuuusar fram som det känns...
Fullt upp 24-7 alltså...
Doktor Landstedt kan vi kalla min lillasyster nu...
Satt och klurade, under den nattliga färden hem från en intensiv dag i Sundsvall med disputation och efterföljande fest, på min roll som storasyster och det ansvar som det innebär...
Det slog mig att ett "tal" från mig hade bringat balans i den långa rad av superlativa ord under fredagskvällen...
Vi lärde oss under disputationen att balans uppskattas och det känns som jag försatte min chans att upplysa den samlade skaran om hur det hela började och att min syster inte på något vis vuxit upp och formats till den hon är i dag...
Hon föddes så...
Hennes "uppdrag" började från dag noll...
Möjligen har hennes tvilling en stor skuld i det hela också...
Men doktor Landstedt plockades ut först och får bära "hundhuvudet"...
För jag tror på det största allvar att födseln av två ungar istället för en och det efterföljande husbygget med mig som en nödvändig barnvakt var planerat av denna doktor L långt innan hon ens var påtänkt...
För det finns väl inget bättre sätt att "lura" en lättledd tonåring på sex, droger och rock`n roll än att tvinga den stackarn (alltså undertecknad) att vara barnvakt dag ut och dag in och inte bara på veckorna utan även på helgerna...
Så hennes arbete med "Life circumstances and adolescent mental health" började med mig, och det genom att se till att den känsligaste tiden i min ungdom frös inne...
Livet går ju vidare och jag har som vuxen och förståndig förlåtit mina småsystrar för min förvunna ungdom...
Nu ska ju inte dessa kommentarer synas för noga i sina sömmar eftersom det har förekommit en "ungdomssyndskompanjon" i mina tidigare inlägg, men det känns ändå skönt att på detta sätt lätta mitt ansvarsfyllda "storasystershjärta":)...
Grattis på re systeryster...
I`m slightly impressed...
Å du syster T, du var förlåten för länge sedan, efter typ hundrade gången du var barnis åt mina ungar:)...
Älskar er alla P, E å M eller om man vill P, L å T...
Välj själv:)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
älskar dig också! Tack för att ni kom upp och delade min stora dag. Hade inte varit samma sak utan er.
SvaraRaderaBy the way så hade inte dina ungar (som T va barnvakt åt) inte fått nån mat om inte undertecknad diskat och skrubbat spisen typ hundra gånger ;)
F-n, jag visste att det var något jag glömt av:)...
SvaraRaderaI mitt stilla "minnesförtvinande" så var jag säker på att det var min egen förtjänst att mina barn fick mat:)...
äsch nu fick man ju nästan en tår i ögat. Känsligt det där med älska, det är inte något man slänger ur sig hit och dit. Jag vet inte vad det var som gjorde oss så olika, jag har mest gapat och Lina har tagit hela stycket
SvaraRaderaJag är glad att jag är den jag är och att hon är som hon är, även om hon kanske kunde låta bli att vara så proffessionell hela tiden och tona ner sitt småätande.
Jag hade också en trevlig kväll och hade lätt ställt upp mig upp om jag bara kommit på orden i rätt tid och inte i efterhand som jag vanligtvis gör. Vi ses till jul, mina tre systrar söta!
ps. jag vill gärna ha pengarna för barnpassningen retroaktivt.
SvaraRaderaJomenvisst, ska du få det... ska bara göra en avräkning på kontot "sveda å värk" för missade fester och allt annat kul så får vi se hur mycket pengar det blir över:)...
SvaraRadera