Bokbiten:)...

I dag beställde jag "Som ett eko" av Diana Gabaldon...
Mitt första möte med Claire och Jamie var nog sisådär för femton år sedan...
Jag köpte "Främlingen" som pocket på Edlundskiosken i Färila...
Kommer ihåg att baksidans resumé lät väldigt spännande med tidsresor, kärlek och hjältedåd:)...
Det var väl dåligt med både kärlek och hjältedåd här hemma med en tvååring runt hasorna och en gubbe som låg ute på jobb jämt...
Och tidsresor fanns det ju inte en skymt av...

I vilket fall så började jag läsa...
Och när jag kom till den delen när hon hade rest genom tiden, lämnat sin man Frank och träffat snyggingen Jamie...
Då drabbades jag av någon form av "moralisk prydhet" och jag tyckte så synd om den där stackars Frank att jag slutade läsa och kastade boken i vår vedpanna:)...
Jag får väl förtydliga att vi har vår panna vi eldar i för värmen är placerad i köket bredvid spisen (idiotiskt men sant)...
Som tur var eldade vi inte i den för tillfället (sensommar) utan boken låg där gott och väl i flera timmar och "gonade" sig i askan...
Sen drabbades jag av "snålhet"...
Hade jag betalt dyrt för pocketboken (kommer ej ihåg hur mycket nu) så skulle jag banne mig läsa ut den:)...

Å på den vägen är det...
Just den här pocketboken är solkig av sot men ack så älskad:)...
Jag vet inte hur många jag lånat ut den till och de har som jag fastnat i det äventyrliga 1700 talets Skottland...
Eller hur många gånger jag läst den:)...
Serien omfattar många och långa böcker och jag trodde att den var slut efter "Snö och aska" men jag såg av en slump för någon månad sen att det fanns en till bok att "sluka"...
Spännande:)...

Jag var ju egentligen en "deckarbrud" ju smaskigare mord desto bättre...
Men "mjukheten" började väl komma efter tredje barnet och insikten av att få sova lugnare på nätterna utan att ha en massa mordgåtor att lösa:)...
Det enda negativa med böckerna var väl svårigheten att hitta något mer att läsa som gav samma "känsla"...
Det mesta kändes "fattigt" på något sätt, bildspråk mässigt...

Men förra julen på själva julafton fick min dotter Twilight böckerna i pocket av sin moster:)...
Och då blev jag, nästan 45 år "biten" igen och överlycklig över att hittat något som förmedlade i stort samma "känsla" som "främlingen"...

Visst är det fascinerande hur ord kan förflytta oss till andra världar och platser...
Få oss att känna glädje och sorg...
Få oss att längta...
Få oss att tro...

Å nu är det nog dax att lägga huvudet på kudden, innan man blir en riktig "djuping":)...

Söv gött hörru...
Så hörs vi...