fredag 22 oktober 2010
Ni kan kalla mig för Klandstedt:)...
Det är makalöst vad man kan lyckas med ibland:)...
Tänk er en slät asfalterad väg och en relativt slät kant efter diket...
Tänk er att på den relativt släta kanten ligger det en sten som är ca 5*5 cm...
Jag kan säga att Mona faktiskt trodde att ett litet jordskalv med en efterföljande storm drabbade oss...
I lilla Näsberg:)...
Å så hjärtliga som vi är mot varandra stod hon lutad över mig, där jag låg som en slagen fura i diket, å skrek åt mig:
- Säg för f-n inte att du brutit fot j-vln!!!!
Killen i traktorn som åkte förbi undrade nog vad vi höll på med...
Mona gormande med en liten tuss till hund hoppandes runt henne...
Å jag raklång i diket med en stor svart hund som slickade mig frenetiskt i ansiktet...
Hur har eran dag börjat:)...
Kram på er L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaHittade en mysig sida på nätet där dom bland annat säljer tokfina affischer. Hittade en del som jag vill ha min nya lägenhet *blinkblink*
http://www.signerat.se/butik/signerat/hem/index.php
hahahaha...där skulle man ha varit framme med en kamera! ;)
SvaraRaderaHåller med... jag har själv velat se hur dråpligt det såg ut:)...
SvaraRaderaSkulle verkligen velat vara med. Hade nog skrattat på mig skulle jag tro.
SvaraRaderaJag kan säga att det inte var så muntert i natt när fotj-vln gjorde ont:)...
SvaraRaderaMen ett gott skratt förlänger ju livet så jag överlever nog:)...